I Guds namn, Barmhärtigaste, Snällaste 2024-01-12
[7:97] Har människorna i dagens samhällen garanterat att vårt straff inte kommer att komma till dem på natten när de sover? [7:98] Har människorna i dagens samhällen garanterat att vårt straff inte kommer att komma till dem på dagen när de leker? [7:99] Har de tagit GUDs plan för givet? Bara förlorarna tar GUDs plan för givet. [7:100] Tänker aldrig de som ärvt jorden efter föregående generationer på att om vi vill, kan vi straffa dem för deras synder och beslöja deras hjärtan, så att de blir döva? [7:101] Vi skildrar dessa samhällens historia för er: deras budbärare gick till dem med tydliga bevis, men de skulle inte komma att tro på det de förkastat tidigare. GUD beslöjar följaktligen hjärtat på de icke troende. [7:102] Vi såg att de flesta av dem ignorerade sitt förbund; vi såg att de flesta av dem var onda. [7:103] Efter (de budbärarna,) sände vi Moses med våra tecken till Farao och hans folk, men de överträdde. Lägg märke till konsekvenserna för de som är onda. [7:104] Moses sa, "O Farao, jag är en budbärare från universums Herre. [7:105] "Det åligger mig att inte säga annat än sanningen om GUD. Jag kommer till er med ett tecken från er Herre; låt Israels Barn gå." [7:106] Han sa, "Om du har du ett tecken så visa upp det, om du talar sanning." [7:107] Han kastade ner sin stav och den förvandlades till en enorm orm. [7:108] Han tog ut sin hand, och den var vit inför åskådarna. [7:109] Ledarna bland Faraos folk sa, "Detta är bara en listig magiker. [7:110] "Han vill föra er ut ur ert land; vad föreslår ni?" [7:111] De sa, "Ge honom och hans bror uppskov, och sänd uppbådare till alla städer. [7:112] "Låt dem sammankalla alla erfarna magiker." [7:113] Magikerna kom till Farao och sa, "Får vi betalt om vi vinner?" [7:114] Han sa, "O ja; ni kommer till och med att stå mig nära." [7:115] De sa, "O Moses, antingen kastar du, eller så kastar vi." [7:116] Han sa, "Kasta ni." När de kastade, spelade de människornas ögon ett spratt, skrämde dem, och visade upp en stor magi. [7:117] Då inspirerade vi Moses: "Släng ner din stav," varpå den svalde allt de gjort. [7:118] Sålunda segrade sanningen, och allt de gjorde tillintetgjordes. [7:119] De besegrades där och då; de förödmjukades. [7:120] Magikerna prostrerade. [7:121] De sa, "Vi tror på universums Herre. [7:122] "Moses och Arons Herre." [7:123] Farao sa, "Trodde ni på honom utan min tillåtelse? Detta måste vara en konspiration som ni planerat i staden, för att avlägsna dess invånare. Ni kommer minsann att få se. [7:124] "Jag kommer att skära av era händer och fötter på alternerande sidor, sedan kommer jag att korsfästa er alla." [7:125] De sa, "Då kommer vi att återvända till vår Herre. [7:126] Den enda anledningen till att du förföljer oss är att vi trodde på vår Herres bevis när de kom till oss. Vår Herre, ge oss ihärdighet och låt oss dö som underkastade." [7:127] Ledarna bland Faraos folk sa, "Kommer du att låta Moses och hans folk korrumpera jorden, och försaka dig och dina gudar?" Han sa, "Vi kommer att döda deras söner och skona deras döttrar. Vi är mycket mäktigare än de." [7:128] Moses sa till sitt folk, "Sök GUDs hjälp och håll ihärdigt ut. Jorden tillhör GUD och Han ger den till vem Han vill bland Sina tjänare. Den yttersta segern tillhör de rättfärdiga." [7:129] De sa, "Vi förföljdes innan du kom till oss och efter att du kom till oss." Han sa, "Er Herre kommer att förinta er fiende och etablera er på jorden, sedan kommer Han att se hur ni uppför er." [7:130] Då hemsökte vi Faraos folk med torka och brist på skördar, så att de skulle ta sig i akt. [7:131] När goda omen kom deras väg sa de, "Vi har förtjänat detta," men när en motgång drabbade dem skyllde de på Moses och på de med honom. I själva verket avgörs deras omen endast av GUD, men de flesta vet inte det. [7:132] De sa, "Vad du än visar oss för tecken för att lura oss med din magi, kommer vi inte att tro." [7:133] Följaktligen sände vi översvämningen över dem, gräshopporna, lössen och grodorna - kraftiga tecken. Men de bibehöll sin arrogans. De var onda människor. [7:134] Varje gång en farsot drabbade dem, sa de, "O Moses, be till din Herre - du står Honom nära. Om du befriar oss från denna farsot kommer vi att tro med dig och skicka Israels Barn med dig." [7:135] Trots det kränkte de sitt löfte så fort vi frigjorde dem från farsoten en tid. [7:136] Följaktligen hämnades vi deras handlingar och dränkte dem i havet. Detta på grund av att de förkastade våra tecken och fullständigt struntade i dem. [7:137] Vi lät de förtryckta människorna ärva jorden, öst och väst, och vi välsignade den. Er Herres välsignade befallningar uppfylldes följaktligen för Israels Barn, för att belöna dem för deras ihärdighet, och vi förintade Faraos och hans folks verk och allt de skördade. [7:138] Vi förde Israels Barn över havet. När de passerade människor som dyrkade statyer sa de, "O Moses, gör en gud till oss, som liknar gudarna de har." Han sa, "Ni är verkligen okunniga människor. [7:139] "Dessa människor begår en hädelse, för det de gör är katastrofalt för dem. [7:140] "Ska jag söka annat än GUD till att vara er gud, när Han välsignat er mer än någon annan i världen?" [7:141] Minns att vi befriade er från Faraos folk, som bar ansvaret för den värsta förföljelsen av er, genom att döda era söner och skona era döttrar. Det var en krävande prövning från er Herre. [7:142] Vi sammankallade Moses i trettio* nätter, och fulländade dem genom att utöka dem med tio. Med andra ord varade audiensen med hans Herre i fyrtio* nätter. Moses sa till sin bror Aron, "Stanna här med mitt folk, upprätthåll rättfärdighet, och följ inte förvanskarnas sätt. [7:143] När Moses kom till vår utsatta tid och hans Herre talade till honom, sa han, "Min Herre, låt mig få titta och se Dig." Han sa, "Du kan inte se Mig. Se på det där berget, om det står kvar på sin plats kan du se Mig." Hans Herre manifesterade sig sedan för berget, som då smulades sönder. Moses föll medvetslös ihop. När han återfick medvetandet sa han, "Prisad vare Du. Jag ångrar mig inför Dig, och av de som tror är jag den mest övertygade." [7:144] Han sa, "O Moses, av alla människor har Jag valt ut dig med Mina budskap och genom att tala till dig. Ta därför det som Jag givit dig och var tacksam." [7:145] Vi skrev för honom på tavlorna alla sorters upplysningar och detaljer för allting: "Du ska starkt upprätthålla dessa läror, och uppmana ditt folk att upprätthålla dem - detta är de bästa lärorna. Jag kommer att visa er, ödet för de onda." [7:146] Jag kommer att avleda från Mina uppenbarelser, de som är arroganta på jorden utan anledning. När de ser alla sorters bevis kommer de därför inte att tro. Och när de ser vägledningens väg kommer de inte att anta den som sin väg, men när de ser avvikelsens väg kommer de att anta den som sin väg. Det är konsekvensen av att de förkastat våra bevis och fullständigt struntat i dem. [7:147] Vad gäller de som förkastar våra uppenbarelser och mötet i Livet Efter Detta, tillintetgörs deras verk. Straffas de endast för det de gjorde? [7:148] Under hans frånvaro gjorde Moses folk, av sina juveler, en staty av en kalv, komplett med en kalvs läte. Såg de inte att den inte kunde tala till dem eller vägleda dem på någon väg? De dyrkade den och blev således onda. [7:149] Till slut, när de ångrade vad de gjort och insåg att de gått vilse sa de, "Om inte vår Herre räddar oss med Sin nåd och förlåter oss, kommer vi att vara förlorare." [7:150] När Moses återvände till sitt folk, arg och besviken, sa han, "Vilken fruktansvärd sak ni har gjort i min frånvaro! Kunde ni inte vänta på er Herres budord?" Han kastade ner tavlorna, tog tag i sin brors huvud och drog honom till sig. (Aron) sa, "Son av min mor, folket utnyttjade min svaghet och dödade mig nästan. Låt inte mina fiender fröjdas, och se mig inte som en av de syndande människorna." [7:151] (Moses) sa, "Min Herre, förlåt mig och min bror, och släpp in oss i Din nåd. Av alla de barmhärtiga, är Du den Barmhärtigaste." [7:152] De som idoliserade kalven har säkerligen ådragit sig vrede från sin Herre, och förödmjukelse i detta livet. På så sätt straffar vi de som hittar på. [7:153] Vad gäller de som begick synder, som sedan ångrade sig och trodde, är er Herre - efter detta - Förlåtare, Barmhärtigast. [7:154] När Moses vrede avtog, plockade han upp tavlorna innehållande vägledning och nåd för de som vördar sin Herre. [7:155] Moses valde då ut sjuttio män från sitt folk för att komma till vår fastställda audiens. När skalvet skakade dem sa han, "Min Herre, Du kunde ha förintat dem tidigare tillsammans med mig om Du så önskat. Skulle Du utplåna oss för gärningarna av de dåraktiga bland oss? Detta måste vara det test som Du anordnat för oss. Med det fördömer Du vem Du vill och vägleder vem Du vill. Du är vår Herre och Mästare, så förlåt oss, ös Din nåd över oss; Du är den bäste Förlåtaren. [7:156] "Och förordna rättfärdighet för oss i denna världen och i Livet Efter Detta. Vi har ångrat oss inför Dig." Han sa, "Mitt straff drabbar vem Jag vill. Men Min nåd omfattar alla ting. Jag kommer emellertid att specificera den för de som (1) för ett rättfärdigt liv, (2) ger den obligatoriska välgörenheten (Zakat),* (3) tror på våra uppenbarelser, och [7:157] "(4) följer budbäraren, den varken judiska eller kristna profeten (Muhammed), som de finner omskriven i deras Tora och Evangelium. Han uppmanar dem att vara rättfärdiga, ålägger dem att hålla sig borta från ondska, tillåter all bra mat för dem, förbjuder det som är dåligt, och lättar på de bördor och bojor som ålagts dem. De som tror på honom, respekterar honom, stödjer honom, och följer ljuset som kom med honom, är de framgångsrika." [7:158] Säg, "O människor, jag är GUDs budbärare till er alla. Allt herravälde i himmlarna och på jorden tillhör Honom. Det finns ingen annan gud än Honom. Han kontrollerar liv och död." Därför ska ni tro på GUD och Hans budbärare, den varken judisk eller kristna profeten, som tror på GUD och Hans ord. Följ honom, så att ni må vägledas. [7:159] Bland Moses anhängare finns de som vägleder enligt sanningen, och sanningen gör dem rättfärdiga. [7:160] Vi delade upp dem i tolv stammar, och när hans folk bad honom om vatten inspirerade vi Moses: "Slå på stenen med din stav," varpå tolv källor strömmade fram ur den. På så sätt kände varje stam igen sitt eget vatten. Och vi skuggade dem med moln, och sände ner manna och vaktlar till dem: "Ät från de goda ting vi tilldelat er." Det var inte oss de kränkte; det var de som kränkte sina egna själar. [7:161] Minns att de uppmanades, "Gå in i denna stad för att bo, och ät därav som ni önskar, behandla människorna älskvärt och gå ödmjukt in genom porten. Vi kommer då att förlåta era överträdelser. Vi kommer att mångfaldiga belöningen för de rättfärdiga." [7:162] Men de onda ibland dem ersatte budorden de fått dem med andra budord. Följaktligen sände vi fördömelse över dem från skyn, på grund av deras ondska. [7:163] Påminn dem om samhället vid havet som kränkte Sabbaten. När de iakttog Sabbaten kom fisken till dem i mängder. Och när de kränkte Sabbaten kom inte fisken. På så sätt straffade vi dem, som konsekvens av deras överträdelse. [7:164] Minns att en grupp av dem sa, "Vad är det för mening med att predika för människor som GUD utan tvekan kommer att utplåna eller straffa hårt?" De svarade, "Be er Herre om ursäkt," så att de skulle kunna räddas. [7:165] När de ignorerade vad de påmindes om, räddade vi de som förbjöd ondska, och hemsökte de som gjorde fel med ett hemskt straff på grund av deras syndfullhet. [7:166] När de fortsatte att trotsa budorden sa vi till dem, "Bli föraktliga apor."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar