Psaltaren: Kapital 45
2.
Mitt hjärta flödar över av sköna ord; jag säger: min dikt gäller en konung; en snabb skrivares penna är min tunga.
3.
Du är den skönaste bland människors barn, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar; så se vi att Gud har välsignat dig evinnerligen.
4.
Omgjorda din länd med ditt svärd, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet.
5.
Och drag så åstad, lyckosam i din härlighet, till försvar för sanning, för ödmjukhet och rättfärdighet, så skall din högra hand lära dig underbara gärningar.
6.
Skarpa äro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola träffas i hjärtat.
7.
Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira.
8.
Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
9.
Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kläder; från elfenbenspalatser gläder dig strängaspel.
10.
Konungadöttrar har du såsom tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida, i guld från Ofir.
11.
Hör, dotter, och giv akt, och böj ditt öra härtill: Förgät nu ditt folk och din faders hus,
12.
och må konungen få hava sin lust i din skönhet; ty han är din herre, och för honom skall du falla ned.
13.
Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk söka nu att vinna din ynnest med skänker.
14.
Idel härlighet är hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg består hennes dräkt,
15.
i brokigt vävda kläder föres hon till konungen; jungfrur, hennes väninnor, följa henne åt; de ledas in till dig.
16.
Under glädje och fröjd föras de fram, de tåga in i konungens palats.
17.
I dina fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar överallt i landet.
18.
Ditt namn vill jag göra prisat bland alla kommande släkten; så skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen.
Psaltaren: Kapital 12
För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.
2.
Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.
3.
De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.
4.
HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,
5.
dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"
6.
"Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."
7.
HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.
8.
Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.
9.
Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.
Psaltaren: Kapital 8
För sångmästaren, till Gittít; en psalm av David.
2.
HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen!
3.
Av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt, för dina ovänners skull, till att nedslå fienden och den hämndgirige.
4.
När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett,
5.
vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom.
6.
Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom.
7.
Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter:
8.
får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur,
9.
fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar.
10.
HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden!
I Guds Namn, Barmhärtigaste, Snällaste
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar