I Guds Namn, Barmhärtigaste, Snällaste
1 Samuelsboken 17
1 Och filistéerna samlade sina läger till krig.
När de hade samlats vid Soko, som hör till Juda, slog de läger mellan Soko och
Asẹka, i Efes-Dammim.
2 Men Saul och Israels män samlade sig och slog
läger på Elahs lågslätt, och de ställde upp sig i stridsformering för att möta
filistéerna.
3 Och filistéerna stod på berget på ena sidan,
och israeliterna stod på berget på andra sidan, med dalen mellan sig.
4 Och en tvekampskämpe gick så ut ur
filistéernas läger; hans namn var Goljat, från Gat, och han var sex alnar och
ett fingerspann* lång.
5 Och han hade en kopparhjälm på huvudet, och
han var klädd i en pansarskjorta med överlappande fjäll, och pansarskjortan var
av koppar och vägde 5 000 siklar.*
6 Och han hade benskenor av koppar på benen och
ett kastspjut av koppar över skuldrorna.
7 Och träskaftet på hans spjut var som en
vävbom, och spetsen på hans spjut var av järn och vägde 600 siklar;* och den
som bar den stora skölden gick framför honom.
8 Han stod nu stilla och ropade till Israels
slaglinjer och sade till dem: ”Varför kommer ni ut och ställer upp er i
stridsformering? Är jag inte filistén och ni tjänare som tillhör Saul? Välj ut
en man åt er, och låt honom komma ner till mig.
9 Om han förmår strida mot mig och han slår
ihjäl mig, då skall vi bli era tjänare. Men om jag är hans överman och jag slår
ihjäl honom, så skall ni bli våra tjänare, och ni skall tjäna oss.”
10 Och filistén sade vidare: ”Jag har i dag
smädat Israels slaglinjer. Ge mig en man, så att vi får strida med varandra!”
11 När Saul och hela Israel hörde dessa ord från
filistén blev de förfärade, och de var mycket rädda.
12* Nu var David son till den efratit från
Betlehem i Juda som hette Ịsai
och som hade åtta söner. Och i Sauls dagar var mannen redan gammal bland män.*
13 Och Ịsais
tre äldsta söner drog så i väg. De följde Saul ut i kriget, och namnen på hans
tre söner som hade dragit med ut i kriget var Ẹliab, den förstfödde, och Abinạdab, hans andre son, och Sammah, den tredje.
14 Och David var den yngste, och de tre äldsta
hade följt med Saul.
15 Och David
brukade då och då ge sig av från Saul och återvända till Betlehem för att valla
sin fars får.
16 Och i fyrtio dagar (A) steg filistén fram,
tidigt på morgonen och på kvällen, och ställde sig där.
Här ska man börja med översättning, mitt förslag:
17 Ịsai sade nu till sin son David: ”Var snäll
och ta åt dina bröder den här efan* rostad säd och de här tio bröden, och
bär dem kvickt till lägret, (B) till dina bröder.
A + B
:
1-
David är inte rädd för att pendla fram och tillbaka. Underligt under ett (pågående)
krig och valla sin fars får!
2 – Han
är liten och ändå: och bär dem kvickt till lägret! David förföljs också,
se C.
3- (Han
känner redan Saul.)
18 Och
de här tio portionerna mjölk* (B)
skall du ta med till anföraren för de tusen; dessutom skall du se till dina
egna bröder, om det står väl till med dem, och du skall ta med en pant från
dem.”
19 Under tiden var Saul och de och Israels alla
andra män på Elahs lågslätt och stred mot filistéerna.
20 David steg då upp tidigt på morgonen och lämnade
fåren i vaktarens vård (C)
och tog upp sin packning och gick
i väg, alldeles som Ịsai
hade befallt honom. När han kom till lägerinhägnaden var militärstyrkorna på
väg ut till slaglinjen, och de höjde ett stridsrop.
21 Och Israel och filistéerna ställde upp sig,
slaglinje mot slaglinje.
22 Genast lämnade David ifrån sig packningen i
trossvaktens vård och sprang
i väg till slaglinjen. När han kom dit frågade han om det stod väl till
med hans bröder.
23 Medan han talade med dem, se, då trädde
tvekampskämpen, vars namn var Goljat, filistén från Gat, fram från filistéernas
slaglinjer, och han talade på samma sätt som förut, och David hörde det.
24 Men alla Israels män tog till flykten när de
fick se mannen, och de var mycket rädda.
25 Och Israels män sade: ”Har ni sett den här
mannen som träder fram? Det är ju för att smäda Israel som han träder fram. Och
den man som slår ihjäl honom, honom skall kungen göra mycket rik, och han skall
ge honom sin egen dotter, och hans fars hus skall han göra fritt i Israel.”
26 David sade då till de män som stod strax
intill honom: ”Vad skall man göra med den man som slår ihjäl den där filistén
där borta och avlägsnar smäleken ifrån Israel? Ty vem är den här oomskurne
filistén, eftersom han får smäda den levande Gudens* slaglinjer?”
27 Då upprepade folket orden för honom och sade:
”Så skall man göra med den man som slår ihjäl honom.”
28 Och Ẹliab,
hans äldste bror, hörde när han talade med männen, och Ẹliabs vrede upptändes mot David, så att han
sade: ”Varför har du kommit ner? Och i vems vård lämnade du kvar de där få
fåren i vildmarken? Jag känner din förmätenhet och ditt hjärtas ondska, för du
har kommit ner för att se striden.”
29 Då sade David: ”Vad har jag nu gjort? Det var
ju bara en fråga.”
30 Så vände han sig bort ifrån honom mot en
annan och upprepade frågan, och folket gav honom samma svar som tidigare.
31 Så kom de ord som David hade talat att bli
hörda, och man omtalade dem för Saul. Därför lät han hämta honom.*
32 David sade då till Saul: ”Må inte hjärtat bli
modfällt i någon människa.* Jag, din tjänare, skall gå bort och strida mot den
där filistén.”
33 Men Saul sade till David: ”Du kan inte gå
emot den här filistén och strida mot honom, för du är bara en pojke, och han är
en krigsman alltifrån sina pojkår.”
34 David sade då till Saul: ”Din tjänare blev
sin fars herde bland småboskapen, och det kom ett lejon,*
Sarkastiskt Davids broder: - ”och även en björn!”,
- och förde bort
ett får ur hjorden.
35 Och jag gav mig ut efter vilddjuret (Lejonet, har skägg)
Sarkastiskt Davids broder: - ”och
slog ner det och befriade fåret ur gapet på det!” - -
- När det reste sig mot mig grep jag det
i skägget
Sarkastiskt Davids broder: - ”och
slog ner det och dödade det. 36 Både lejon och björn slog din tjänare ihjäl”;
- och den här oomskurne filistén skall bli som
en av dem, för han har smädat den levande Gudens* slaglinjer.”
37 Sedan tillade David:* ”Jehova, som
befriade mig ur lejonets våld* och ur björnens våld, han är den som
kommer att befria mig ur den här filisténs våld.”
Då sade Saul till
David: ”Gå, och må Jehova vara med dig.”
38 Saul klädde nu David i sina egna kläder, och
han satte en kopparhjälm på hans huvud och klädde honom i en pansarskjorta.
39 Så spände David hans svärd utanpå kläderna
och försökte gå men kunde inte, för han hade inte prövat det förut.* David sade
då till Saul: ”Jag kan inte gå i det här, för jag har inte prövat det förut.”
Och så tog David av sig det.
Sedan
David går tillbaks till trossvakten och:
40 Han tog sedan sin stav i handen och valde ut
åt sig de fem slätaste stenarna från regnflodsdalen och lade dem i sin
herdeväska som tjänade som förvaringskärl åt honom, och han hade sin slunga i
handen. Så gick han fram mot filistén.
41 Och filistén gick framåt, han närmade sig
David mer och mer, och mannen som bar den stora skölden var framför honom.
Här ska man börja med översättning, mitt förslag:
42 När nu filistén tittade upp och såg David, föraktade han honom,
därför att det visade sig
att han var en pojke, och han var rödlätt, med vackert utseende.
43 Och filistén sade till David: ”Är jag en hund, eftersom du
kommer mot mig med käppar?”
Med
andra ord: David hade stavar på sig,
alltså han gick med stavar= han sågs ut som att vara över 2 meter långt.
Så nedkallade
filistén ont över David vid sina gudar.*
44 Och filistén sade vidare till David: ”Kom
bara hit till mig, så skall jag ge ditt kött åt himlens flygande skapelser och
åt markens djur.”
45 Men David sade till filistén: ”Du kommer mot
mig med svärd och spjut och kastspjut, men jag kommer mot dig i härarnas
Jehovas namn, han som är Israels slaglinjers Gud och som du har smädat.
46 I dag skall Jehova utlämna dig i min hand,
och jag skall slå ihjäl dig och ta huvudet av dig; och i dag skall jag ge liken
i filistéernas läger* åt himlens flygande skapelser och åt jordens vilda djur;
och hela jorden* skall veta att Israel har en Gud.* 47 Och hela den här församlingen skall veta att
det inte är med svärd eller spjut som Jehova räddar, ty striden tillhör Jehova,
och han skall ge er i vår hand.”
48 När nu filistén reste sig och gick fram och
närmade sig för att möta David, skyndade sig David att springa fram mot
slaglinjen för att möta filistén.
49 Och David stack handen i väskan och tog en
sten därifrån och slungade den, så att han träffade filistén i pannan, och
stenen trängde in i hans panna,* och han föll framstupa till marken.
50 Så visade sig David, med slunga och sten,
starkare än filistén, och han slog ner filistén och dödade honom; och David
hade inget svärd i handen.
51 Och David fortsatte att springa och ställde
sig sedan över filistén.
David
fortsatte att springa? Han springer för att någon annan skyndar sig till
filistén.
Därpå tog han (=David, för han hade inte något svärd.) hans svärd
och drog det ur skidan och gav honom dödsstöten,
när han (?) högg
av hans huvud med det.
David vill
inte att filistén lider.
När filistéerna
fick se att deras väldige hade dött tog de till flykten.
52 Då bröt Israels och Judas män upp och höjde
ett härskri och förföljde filistéerna ända till dalen* och så långt som till
Ekrons portar, och de dödligt sårade av filistéerna föll på vägen från Saarạjim,* ja ända till Gat och ända till Ekron.
53 Efter att häftigt ha förföljt filistéerna
vände Israels söner tillbaka och plundrade deras läger.
Här ska man börja med översättning, mitt förslag:
54 David tog filisténs
huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält. (??)
55* Nu, i det ögonblick då
Saul såg David gå ut för att möta filistén, sade han till härföraren Abner:
”Vems son är pojken, Abner?” Då sade Abner: ”Så sant din själ lever, o kung,
det vet jag inte!”
56 Då
sade kungen: ”Fråga du vems son den unge mannen är.”
57 Så snart David kom tillbaka efter
att ha slagit ihjäl
filistén tog Abner honom och förde honom inför Saul,
medan han (?) ännu hade filisténs huvud i handen.
58 Saul
sade nu till honom: ”Vems son är du, pojke?” David svarade: ”Din tjänare Ịsais, betlehemitens, son.”
I Guds Namn, Barmhärtigaste, Snällaste
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar