I Guds Namn, Barmhärtigaste, Snällaste
1 Ordspråk+ av Salomo,+ Davids son,+ Israels kung,+ 2 skrivna för att man skall lära känna vishet+ och tuktan,+ för att man skall förstå förståndiga ord,+ 3 för att man skall ta emot tuktan*+ som ger insikt,+ rättfärdighet,+ rätt+ och rättrådighet,+ 4 för att ge de oerfarna klokhet,+ den unge mannen kunskap+ och tankeförmåga.+5 Den vise lyssnar och tillägnar sig mera undervisning,+ och förståndig är den som skaffar sig skicklig vägledning,+ 6 så att han förstår ordspråk och gåtfullt tal,+ de visas ord+ och gåtor.+
7 Fruktan J för Jehova är början till kunskap.+ Dårarna föraktar vishet och tuktan.+
8 Lyssna, min son, till din fars tuktan J
och överge inte din mors lag :
(och så vidare)
9 Ty de är en behagfull krans för ditt huvud+ och en vacker kedja kring din hals.+
10 Min son, ge inte efter om syndare försöker förleda dig.+ 11 Om de säger: ”Kom med oss. Låt oss lägga oss i bakhåll efter blod.+ Låt oss utan orsak ligga på lur efter de oskyldiga.+ 12 Låt oss sluka dem levande+ som Sheọl,*+ ja hela, som dem som far ner i gravens djup.*+ 13 Låt oss finna alla slags dyrbara ting.+ Låt oss fylla våra hus med byte.+ 14 Dela du med oss vår lott. Vi skall alla ha samma penningpung”+ 15 – min son, slå inte följe med dem på vägen.+ Håll din fot borta från deras stig.+ 16 Ty deras fötter löper efter det som är ont,+ och de är snara att utgjuta blod.+ 17 Det är ju meningslöst att breda ut fångstnätet inför ögonen på det som har vingar.+ 18 Därför lägger de sig i bakhåll efter blodet från dessa;+ de lägger sig på lur efter deras själar.*+ 19 Sådana är stigarna för alla som skaffar sig orätt vinning.+ Den tar bort sina ägares själ.+
20 Den sanna visheten+ ropar högt på gatan.+ På torgen låter den* höra sin röst.+ 21 I övre änden av de bullrande gatorna* ropar den.+ Vid ingångarna till stadens portar talar den sina ord:+
22 ”Hur länge skall ni oerfarna älska oerfarenheten,+ och hur länge skall ni hånfulla njuta av att håna+ och ni enfaldiga hata kunskap?+ 23 Vänd om vid min tillrättavisning.+ Då skall jag låta min ande sprudla fram till er;+ jag skall göra mina ord kända för er.+ 24 Jag har ropat, men ni vägrar att lyssna,+ jag har räckt ut min hand, men ingen ger akt,+ 25 och ni nonchalerar alla mina råd+ och tar inte emot min tillrättavisning.+ 26 Därför skall också jag skratta åt er olycka,+ jag skall hånle när det som ni känner skräck för kommer,+ 27 när det som ni känner skräck för kommer som ett oväder och er olycka når hit som en stormvind,+ när nöd och svåra tider kommer över er.+ 28 Vid den tiden skall de ropa på mig, men jag skall inte svara;+ de skall söka mig, men de skall inte finna mig,+ 29 eftersom de hatade kunskap+ och inte valde fruktan för Jehova.+ 30 De tog inte emot mitt råd;+ de ringaktade all min tillrättavisning.+ 31 Därför skall de få äta frukterna av sitt uppförande,*+ och de skall mättas av sina egna planer.+ 32 Ty de oerfarnas avfällighet+ dräper dem,+ och de enfaldigas sorglöshet tillintetgör dem.+ 33 Men den som lyssnar till mig skall bo i trygghet+ och inte behöva frukta olyckans skräck.”+
10 Min son, ge inte efter om syndare försöker förleda dig.+ 11 Om de säger: ”Kom med oss. Låt oss lägga oss i bakhåll efter blod.+ Låt oss utan orsak ligga på lur efter de oskyldiga.+ 12 Låt oss sluka dem levande+ som Sheọl,*+ ja hela, som dem som far ner i gravens djup.*+ 13 Låt oss finna alla slags dyrbara ting.+ Låt oss fylla våra hus med byte.+ 14 Dela du med oss vår lott. Vi skall alla ha samma penningpung”+ 15 – min son, slå inte följe med dem på vägen.+ Håll din fot borta från deras stig.+ 16 Ty deras fötter löper efter det som är ont,+ och de är snara att utgjuta blod.+ 17 Det är ju meningslöst att breda ut fångstnätet inför ögonen på det som har vingar.+ 18 Därför lägger de sig i bakhåll efter blodet från dessa;+ de lägger sig på lur efter deras själar.*+ 19 Sådana är stigarna för alla som skaffar sig orätt vinning.+ Den tar bort sina ägares själ.+
20 Den sanna visheten+ ropar högt på gatan.+ På torgen låter den* höra sin röst.+ 21 I övre änden av de bullrande gatorna* ropar den.+ Vid ingångarna till stadens portar talar den sina ord:+
22 ”Hur länge skall ni oerfarna älska oerfarenheten,+ och hur länge skall ni hånfulla njuta av att håna+ och ni enfaldiga hata kunskap?+ 23 Vänd om vid min tillrättavisning.+ Då skall jag låta min ande sprudla fram till er;+ jag skall göra mina ord kända för er.+ 24 Jag har ropat, men ni vägrar att lyssna,+ jag har räckt ut min hand, men ingen ger akt,+ 25 och ni nonchalerar alla mina råd+ och tar inte emot min tillrättavisning.+ 26 Därför skall också jag skratta åt er olycka,+ jag skall hånle när det som ni känner skräck för kommer,+ 27 när det som ni känner skräck för kommer som ett oväder och er olycka når hit som en stormvind,+ när nöd och svåra tider kommer över er.+ 28 Vid den tiden skall de ropa på mig, men jag skall inte svara;+ de skall söka mig, men de skall inte finna mig,+ 29 eftersom de hatade kunskap+ och inte valde fruktan för Jehova.+ 30 De tog inte emot mitt råd;+ de ringaktade all min tillrättavisning.+ 31 Därför skall de få äta frukterna av sitt uppförande,*+ och de skall mättas av sina egna planer.+ 32 Ty de oerfarnas avfällighet+ dräper dem,+ och de enfaldigas sorglöshet tillintetgör dem.+ 33 Men den som lyssnar till mig skall bo i trygghet+ och inte behöva frukta olyckans skräck.”+
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar