I Guds namn, Barmhärtigaste, Snällaste 2024-01-24
[18:6] Du kanske anklagar dig själv för hur de reagerar på detta budskap, och för att de inte tror på den; kanske blir du ledsen.
[18:9] Varför tror ni annars att vi berättar för er om människorna i grottan, och de tal som är förknippade med dem? De tillhör våra förunderliga tecken. [18:10] När ynglingarna tog skydd i grottan, sa de, "Vår Herre, ös Din nåd över oss och välsigna allt vi gör med Din vägledning." [18:11] Vi förseglade då deras öron i grottan under ett förutbestämt antal år. [18:12] Sedan återupplivade vi dem för att se vilka av de två grupperna som kunde uppskatta hur länge de vistats däri. [18:13] Vi skildrar deras historia för er, sanningsenligt. De var ungdomar som trodde på sin Herre, och vi förstärkte deras vägledning. [18:14] Vi stärkte deras hjärtan när de stod upp och förkunnade: "Vår Herre är himmlarnas och jordens Herre. Vi kommer aldrig att dyrka någon annan gud vid sidan av Honom. Gjorde vi det, skulle vi verkligen ha gått vilse. [18:15] "Se hur vårt folk sätter upp gudar vid sidan av Honom. Om de bara kunde ta fram ett enda bevis för att bestyrka sin ståndpunkt! Vem är ondare än den som hittar på lögner och tillskriver GUD dem? [18:16] "Eftersom ni vill undvika dem och deras dyrkan av annat än GUD, låt oss söka skydd i grottan. Må er Herre ösa Sin nåd över er och vägleda er till rätt beslut." [18:17] Från den högra sidan av deras grotta kunde man se solen gå upp, och när den gick ner lyste den på dem från vänster, när de sov i dess håla. Detta är ett av GUDs tecken. Den som GUD vägleder är den verkligt vägledde, och för den Han vilseleder kommer ni aldrig att hitta en vägledande lärare. [18:18] Man skulle kunnat tro att de var vakna, när de i själva verket sov. Vi vände på dem till höger och vänster, medan deras hund sträckte ut sina ben mitt ibland dem. Hade ni tittat på dem, skulle ni ha flytt ifrån dem, skräckslagna. [18:19] När vi återupplivade dem frågade de varandra, "Hur länge har ni varit här?" "Vi har varit här en dag, eller en del av dagen," svarade de. "Er Herre vet bäst hur länge vi varit här, så låt oss skicka en av oss till staden med dessa pengar. Låt honom hämta den renaste maten, och köpa lite till oss. Låt honom hålla låg en profil, och inte dra till sig någon uppmärksamhet. [18:20] "Om de upptäcker dig kommer de att stena dig, eller tvinga dig att återgå till deras religion, och då kan du aldrig lyckas." [18:21] Vi lät dem upptäckas, för att låta alla få veta att GUDs löfte är sant, och för att avlägsna alla tvivel beträffande världens ände. Människorna tvistade sedan med varandra om dem. Vissa sa, "Låt oss resa en byggnad över dem." Deras Herre känner bäst till dem. De som fick sin vilja igenom sa, "Vi kommer att bygga en plats för dyrkan kring dem." [18:22] Vissa sa, "De var tre; deras hund den fjärde," medan andra sa, "Fem; deras hund den sjätte," när de gissade. Andra sa, "Sju," och den åttonde var deras hund. Säg, "Min Herre är den som bäst vet hur många de var." Endast ett fåtal kände till det egentliga antalet. Argumentera därför inte med dem; låt dem bara hållas. Ni behöver inte rådfråga någon om detta.
[18:25] De vistades i sin grotta i tre hundra år, utökat med nio. [18:26] Säg, "GUD är den som bäst känner till hur länge de stannade där." Han känner till alla hemligheter i himmlarna och på jorden. Av Hans nåd kan ni se; av Hans nåd kan ni höra. Det finns ingen annan än Honom som Herre och Mästare, och Han tillåter aldrig några partners att ta del av Hans herravälde. [18:27] Du ska recitera det som uppenbarats för dig av din Herres skrift. Ingenting ska ersätta Hans ord, och du ska inte finna någon annan källa vid sidan av den.
[18:29] Förkunna: "Detta är sanningen från er Herre," låt det sedan vara upp till var och en att tro eller inte tro. För de som överträder har vi förberett en eld som fullständigt kommer att omsluta dem. När de skriker på hjälp kommer de att få en vätska som koncentrerad syra, som skållar deras ansikten. Vilken miserabel dryck! Vilket miserabelt öde!
[18:32] Skildra för dem exemplet om två män: vi gav en av dem två vindruvsträdgårdar, omgivna av dadelpalmer, och placerade andra grödor mellan dem. [18:33] Båda trädgårdarna producerade sina skördar på tid, och generöst, för vi lät en flod rinna genom dem. [18:34] En gång, efter att ha skördat, sa hans skrytsamt till sin vän, "Jag är mycket mer framgångsrik än dig, och jag inger mer respekt hos människorna." [18:35] När han gick in i sin trädgård kränkte han sin själ genom att säga, "Jag tror aldrig att detta kommer ta slut. [18:36] "Dessutom, tror jag att det här är allt; jag tror inte att Timmen (Livet Efter Detta) någonsin kommer att äga rum. Även om jag skickas tillbaka till min Herre, kommer jag (att vara smart nog) att ha en ännu bättre där borta." [18:37] Hans vän sa till honom, när han diskuterade med honom, "Har du misstrott den som skapade dig från stoft, sedan från en liten droppe, som därefter fulländade dig till en man? [18:38] Vad mig beträffar, är GUD min Herre, och jag kommer aldrig att sätta upp någon annan gud vid sidan av min Herre. [18:39] "När du gick in i din trädgård skulle du ha sagt, 'Detta är vad GUD har givit mig (Ma Sha Allah). Ingen har någon makt förutom GUD (La Quwwata Ella Bellah).' Du kanske ser att jag inte har lika mycket pengar och inte lika många barn som dig. [18:40] "Min Herre kanske ger mig något som är bättre än din trädgård. Han kanske sänder ned en våldsam storm från skyn som utplånar din trädgård, som lämnar den helt bar. [18:41] "Eller så kanske dess vatten sjunker djupare, utom räckhåll för dig." [18:42] Förvisso utplånades hans skörd, och han blev bedrövad och beklagade sig över vad han spenderat på den förgäves, när hans egendom låg bar. Till slut sa han, "Jag önskar att jag aldrig satt upp min egendom som en gud vid sidan av min Herre." [18:43] Ingen kraft på jorden skulle kunnat hjälpa honom mot GUD, ej heller var det möjligt för honom att få någon hjälp.
[18:54] Vi har skildrat alla sorters exempel i denna Koran, men människan är en ytterst argumentativ varelse.
[18:56] Vi sänder endast budbärare för att helt enkelt överlämna goda nyheter, och varningar. De som inte tror argumenterar med lögn för att besegra sanningen, och de tar inte Mina bevis och varningar på allvar.
[18:60] Moses sa till sin tjänare, "Jag kommer inte att vila förrän jag når stället där de två floderna möts, hur lång tid det än tar." [18:61] När de nådde platsen där de möttes, glömde de bort sin fisk, och den fann sin väg tillbaka till floden, oförmärkt. [18:62] Efter att de passerat den platsen sa han till sin tjänare, "Låt oss äta lunch, allt detta resande har verkligen tröttat ut oss." [18:63] Han sa, "Minns du när vi satt vid stenen där borta? Jag uppmärksammade inte fisken. Djävulen fick mig att glömma den, och den fann sin väg tillbaka till floden, egendomligt nog." [18:64] (Moses) sa, "Det var platsen vi letade efter." De följde sina fotspår tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar