Sure 38 , fortsättning

30 – Och Förärade Vi, På Grund Av David, Salomo,
” Så Beskaffad Tjänaren, Åt Honom Ångerfulla!? ”,


31 – Och Då Sida , Alltså Vid Aftonen,
(Ben) Venerna Framtill Långa Vackra Nackar * ,


32 – Då Yttrar* : ” Absolut Jag! , Har Kärt Älska Välvilja!”,
”Bort Ifrån Nämna Herren!, Även Gömt Bakom Slöjan! ** ”


33 - ”Vänd Dig Och Hit! *”,
Lyfte ** För Att Påbörja, Piskande Över Benen Och Långa Nackar!


34 – Och Så Tidigt Som, Frestade Vi Salomo! ,
”Och Vi Den Uppläsa! *, Tills Stolen Till Lik ! **”,
Därpå Vände ( David ) Om,


35 - Yttrade: ” Min Herre !, Bli Förlåten Är Min ! (1)”,
”Och Förmoda Är Min ! (2) ”,
” Dominera Icke Min Snille, För Någon Från Senare, Onekligen Din! (4),”
”Du Givande! (2)”

36 – Och Vi Underkuvade Till Honom, Vinden,
” Strömma Vid Befallning,
Mild Blåst Varhelst Hemsöka! ”

37 – Och Djävlarna, Varenda En, Murare * Och Chock - Insjukna ** !


38 – Och De Sista , Varmed lik-Förenade I De Fläckfria , *


39 – Denna Vår Gåva. ” Härefter Tryggades Till Din Senare*, Över Hövan”,


40 – Och Visserligen Till Honom*, Vi Oss Närma, Invid Överdriven,
”Och (Så) Vacker Tillflykt ”,


41 - Och Påminna, Vår Tjänare Ayyob ( Profeten Job),
” Denna Nickade Dåsigt * Sin Herre:,
”Stönande Jag, Vad Uppförd Djävulen, Och Plåga!”,

42 – ” Skynda Dig Med Dina Fötter * , Här Är Tvättkammare, Svalkad Och Drickbar”,


43 – Och Vi Förärade Till Honom, Hans Ätt, Och Hans Snarlika I Hans Sällskap Med Välsignelse **, Från Oss Och Påminnelse:, ”För Att Förtrolla De Förståndiga!**”,

-------------------------------------------------------------------------

30 – Och Förärade Vi, På Grund Av David, Salomo,
” Så Beskaffad Tjänaren, Åt Honom Ångerfulla!? * ”,

* se nästa vers! ( 11|3|6-7| )


31 – Och Då Sida *, Alltså Vid Aftonen,
(Ben) Venerna Framtill Långa Vackra Nackar ** ,

* Månen.
** ”Ben Venerna Framtill Långa Nackar” är en marionett, gjord av Änglar! Se nästa vers!

11|3|5| I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN ( docka ) för Salomo i en dröm om natten; Gud sade: "Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig." |
11|3|6| Salomo svarade: "Du har gjort stor nåd med din tjänare, min fader David, eftersom han vandrade inför dig i trohet, rättfärdighet och rättsinnighet mot dig. Och du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son till efterträdare på hans tron, såsom ju nu har skett.|
11|3|7| Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tjänare till konung efter min fader David; men jag är en helt ung man, som icke rätt förstår att vara ledare och anförare.|
11|3|8| Och din tjänare är här bland ditt folk, det som du har utvalt, ett folk som är så talrikt att det icke kan räknas eller täljas för sin myckenhets skull.|
11|3|9| Så giv nu din tjänare ett hörsamt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem förmår väl eljest att vara domare för detta ditt stora folk?"|



32 – Då Yttrar* : ” Absolut Jag! , Har Kärt Älska Välvilja!”,
”Bort Ifrån Nämna Herren!, Även Gömt Bakom Slöjan! ** ”

* Dockan!
** 11|3|10| Detta, att Salomo bad om sådant, täcktes Herren (Dockan).|


33 - ”Vänd Dig Och Hit! * ”,
Lyfte ** För Att Påbörja, Piskande Över Benen Och Långa Nackar!

* Davids tal.
** Lyfte stolen, se nästa vers!

11|3|11| Och Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om sådant och icke bett om ett långt liv, ej heller bett om rikedom eller bett om dina fienders liv, utan har bett om att få förstånd till att akta på vad rätt är,|
11|3|12| se, därför vill jag göra såsom du önskar; se, jag giver dig ett så vist och förståndigt hjärta, att din like icke har funnits före dig, och att din like ej heller skall uppstå efter dig.|
11|3|13| Därtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att i all din tid ingen konung skall vara din like.|
11|3|14| Och om du vandrar på mina vägar, så att du håller mina stadgar och bud, såsom din fader David gjorde, då skall jag låta dig länge leva."|
11|3|15| Därefter vaknade Salomo och fann att det var en dröm. Och när han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och offrade brännoffer och frambar tackoffer; och därefter gjorde han ett gästabud för alla sina tjänare.|


34 – Och Så Tidigt Som, Frestade Vi Salomo! ,
”Och Vi Den Uppläsa! *, Tills Stolen Till Lik ! **”,
Därpå Vände ( David ) Om,

* Då Yttrar* : ” Absolut Jag! , Har Kärt Älska Välvilja!”.
** David slår tills stolen går sönder.


35 - Yttrade: ” Min Herre !, Bli Förlåten Är Min ! (1)”,
”Och Förmoda Är Min ! (2) ”,
” Dominera Icke Min Snille !, För Någon Från Senare, Onekligen Din! (3),”
”Du Givande! (2)”

1 - Ängeln ber om ursäkt.
2 – David.
3 - Gud’s råd till David. Man ska inte vara dominant.


36 – Och Vi Underkuvade Till Honom, Vinden,
” Strömma Vid Befallning,
Mild Blåst * Varhelst Hemsöka! ”,

* Tänk om vad skulle en icke mild blåst orsaka?


37 – Och Djävlarna, Varenda En, Murare * Och Chock - Insjukna ** !

* Men deras tak rasar med mild blåst för de ”bygger upp” sina hadither, historier, sina rättfärdiga handlingar osv.

** Arabiska ordet ”Gavvas” härstammar från ”Gas”. Det betyder ” to dive into”, ”plunge into”, “submerge in”, “become immersed in chocked”…

Men Arabiska ordet ”Gavvas” betyder också Dykare eller Grodman, alltså man är inte ärligt. Både översättningen är rätt. Grodman passar bra här tycker jag för Groda betyder också dumhet!
Nya språkdräkter blir då:
”Herren byggmästare under vattenpöl.”,
”Vilken ”läcker” dykare”,
”…Och även Din Groda, Brutus ” .


38 – Och De Sista, Varmed lik - Förenade I De Fläckfria , *

* De sista kan inte vara de onda för enligt Koran förlorarna ska vara varken vid ”levnadslopp eller nedgjorda”!
De lyckliga ska vara likadana, förenade i paradiset hos Änglar.
Se också :
18|3|19| Små och Stora äro där varandra lika, Trälen har där blivit fri ifrån sin herre.|



39 – Denna Vår Gåva:, ” Härefter Tryggas Till Din Senare*, Över Hövan”,

* Salomos arvtagare.


40 – Och Visserligen Till Honom*, Vi Oss Närma, Invid Överdriven,
”Och (Så) Vacker Tillflykt ”,

* Arvtagaren.



41 - Och Påminna, Vår Tjänare Ayyob ( Profeten Job),
” Denna Nickade Dåsigt * Sin Herre:,
”Stönande Jag, Vad Uppförd Djävulen, Och Plåga!”,

* Han var ju sjuk.


18|1|0| Jobs välstånd, olyckor, tålamod.|
18|1|1|I Us' land levde en man som hette Job; han var en ostrafflig och redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda.|
18|1|2|Åt honom föddes sju söner och tre döttrar;|
18|1|3|och han ägde sju tusen får, tre tusen kameler, fem hundra par oxar och fem hundra åsninnor, därtill tjänare i stor mängd. Så var denne man mäktigare än någon annan i Österlandet.|
18|1|4|Och hans söner hade för sed att gå åstad och hålla gästabud, den ena dagen i den enes hus, den andra dagen i den andres; de sände då och inbjödo sina tre systrar att äta och dricka tillsammans med dem.|
18|1|5|När så en omgång av gästabudsdagar var till ända, sände Job efter dem för att helga dem; bittida om morgonen offrade han då ett brännoffer för var och en av dem. Ty Job tänkte "Kanhända hava mina barn syndat och i sina hjärtan talat förgripligt om Gud". Så gjorde Job för var gång.|
18|1|6|Men nu hände sig en dag att Guds söner [1] kommo och trädde fram inför HERREN, och Åklagaren[2] kom också med bland dem.| *
* Herren är Helige Anden och Satan (Åklagaren) är slav, Änglar tar honom hos Helige Anden.
18|1|7|Då frågade HERREN Åklagaren: "Varifrån kommer du? *" Åklagaren svarade HERREN och sade: "Från en vandring utöver jorden och från en färd omkring på den.** "|
* Helige Anden Visar förakt för Satan
** Hmmmm, Vilken jord menar Satan?
Med ” färd omkring på den” menar Satan att han har sett framtiden men han vill ändå inte tror på den (Framtiden).

18|1|8|Då sade HERREN till Åklagaren: "Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda."|
18|1|9|Åklagaren svarade HERREN och sade: "Är det då för intet som Job fruktar Gud?|
18|1|10|Du har ju på allt sätt beskärmat honom och hans hus och allt vad han äger; du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar hava utbrett sig i landet.|
18|1|11|Man räck ut din hand och kom vid detta allt som han äger; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig."|
18|1|12|HERREN sade till Åklagaren: "Välan, allt vad han äger vare givet i din hand; allenast mot honom själv må du icke räcka ut din hand." Så gick Åklagaren bort ifrån HERRENS ansikte.|
18|1|13|När nu en dag hans söner och döttrar höllo måltid och drucko vin i den äldste broderns hus,|
18|1|14|Kom en budbärare till Job och sade: "Oxarna gingo för plogen, och åsninnorna betade därbredvid;|
18|1|15|då föllo sabéerna in och rövade bort dem, och folket slogo de med svärdsegg. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom."|
18|1|16|Medan denne ännu talade, kom åter en och sade: "Guds eld föll ifrån himmelen och slog ned bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom."|
18|1|17|Medan denne ännu talade, kom åter en och sade: Kaldéerna ställde upp sitt manskap i tre hopar och föllo så över kamelerna och rövade bort dem, och folket slogo de med svärdsegg. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom."|
18|1|18|Under det att denne ännu talade, kom åter en annan och sade: Dina söner och döttrar höllo måltid och drucko vin i den äldste broderns hus;|
18|1|19|då kom en stark storm fram över öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det föll omkull över folket, så att de förgingos. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom."|
18|1|20|Då stod Job upp och rev sönder sin mantel och skar av håret på sitt huvud. Och han föll ned till jorden och tillbad|
18|1|21|och sade: "Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända åter dit; HERREN gav, och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!"|
18|1|22|Vid allt detta syndade Job icke och talade intet lasteligt mot Gud.|
18|1|*|[1] Se Änglar i Ordförkl.|
18|1|*|[2] Se Djävul i Ordförkl.|

18|2|0|Job ytterligare prövad. Hans ståndaktighet under sjukdomen. Hans hustru och hans vänner.|
18|2|1|Åter hände sig en dag att Guds söner kommo och trädde fram inför HERREN; och Åklagaren kom också med bland dem och trädde fram inför HERREN.|
18|2|2|Då frågade HERREN Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade HERREN och sade: "Från en vandring utöver jorden och från en färd omkring på den."|
18|2|3|Då sade HERREN till Åklagaren: "Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda; och ännu håller han fast vid sin ostrafflighet. Så har du då uppeggat mig mot honom till att utan sak fördärva honom."|
18|2|4|Åklagaren svarade HERREN och sade: "Hud för hud; allt vad man äger giver man ju för att själv slippa undan*.|

18|2|5|Men räck ut din hand och kom vid hans kött och ben; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig."|
18|2|6|HERREN sade till Åklagaren: "Välan, han vare given i din hand; allenast hans liv må du skona."|*
18|2|7|Så gick Åklagaren bort ifrån HERRENS ansikte och slog Job med svåra bulnader, ifrån fotbladet ända till hjässan.|
18|2|8|Och han tog sig en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.|
18|2|9|Då sade hans hustru till honom: "Håller du ännu fast vid din ostrafflighet? Tala fritt ut om Gud, och dö."|
18|2|10|Man han svarade henne: "Du talar såsom en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi då icke också taga emot det onda?" Vid allt detta syndade Job icke med sina läppar.| *
* Hade man räddat sitt barn eller sig själv? Vilken alternativ skulle en förälder ha önskat sig, för att behaga sig ”komforten”? Job är redan klar med sin prövning! Och får sin medicin...
Nu Satan håller för sant framtiden!

18|2|11|Men tre vänner till Job fingo höra om alla de olyckor som hade träffat honom, och de kommo så, var och en från sin ort; Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. Och de avtalade med varandra att de skulle begiva sig åstad för att ömka honom och trösta honom.|
18|2|12|Men när de, ännu på avstånd, lyfte upp sina ögon och sågo att de icke mer kunde känna igen honom ( Alltså Satan uppträder som Job) , brusto de ut i gråt och revo sönder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned över sina huvuden.|
18|2|13|Sedan sutto de med honom på jorden i sju dagar och sju nätter, utan att någon av dem talade ett ord till honom, eftersom de sågo att hans plåga var mycket stor.|

18|3|0|Jobs (Nu Satan vet och tror på sin framtid) första tal: Han förbannar sin födelsedag och önskar sig döden.|
18|3|1|Därefter upplät Job ( Satan ) sin mun och förbannade sin födelsedag;|
18|3|2|Job tog till orda och sade:|
18|3|3|Må den dag utplånas, på vilken jag föddes ( Satan menar sig själv som ska föddas som Leviatan) , och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat. (Salomos ättling) "| *
18|3|4|Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.|
18|3|5|Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.|
18|3|6|Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.|
18|3|7|Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.|
18|3|8|Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.*|
* Med Leviatan menar Satan sig själv, Satan kommer att födas som Havsvidunder, som han tar upp det senare:
Se 18|7|12| och 18|3|11-13|


18|3|9|Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter Ljus må den bida, utan att det kommer, Morgonrodnadens Ögonbryn må den aldrig få se;|
18|3|10|eftersom den ej tillslöt dörrarna till Min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.|

Satan Vill inte födas som han har sett i framtiden - som han fick se:
18|3|11|Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?|
18|3|12|VARFÖR FUNNOS KNÄN MIG TILL MÖTES, och varför bröst, där jag fick di?|
18|3|13|Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,|*
* Jämför med:
18|2|10|Man han svarade henne: "Du talar såsom en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi då icke också taga emot det onda?" Vid allt detta syndade Job icke med sina läppar.|
Det märks att Satan pratar:

18|3|14|vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,|
18|3|15|ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;|
18|3|16|eller vore jag icke till, lik ett Nedgrävt Foster, lik ett Barn som aldrig fick se Ljuset.|
18|3|17|Där hava ju de Ogudaktiga upphört att rasa *, där få de Uttröttade komma till vila **;|
* Man kan inte ”rasa” ytterligare i avgrunden!
** Paradiset.

18|3|18|där hava alla Fångar fått ro, de höra där ingen Pådrivares röst.|
18|3|19|Små och Stora äro där varandra lika, Trälen har där blivit fri ifrån sin herre.|
18|3|20|Varför skulle den olycklige * skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,|
* ( Satan menar de arma människor )

18|3|21|åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,|
18|3|22|åt dem som skulle glädjas - ja, intill jubel - och fröjda sig, allenast de funne sin grav;|
18|3|23|varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?|
18|3|24|Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.|
18|3|25|ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.|
18|3|26|Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.|

Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama, de kan om framtiden, de misstänker (och prövar) att det är något fel och senare kommer de att vara säkra att det är Satan som håller tal, Och de är profeter, men de låtsas om ingenting så länge...


18|4|1|Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:|
18|4|2|Misstycker du, om man dristar (vågar) tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?| *
* Elifas är mäktigare än Satan, och Satan vet det därför Satan hånar honom och hans vänner senare genom att ta upp ”lerans värde”.

18|4|3|Se, många har du visat till rätta * , och maktlösa händer har du stärkt ( Onda människor) ;|
* Påminner om Logmans tal: vem har lärt dig att vara så artig? De oartiga….

18|4|4|dina ord hava upprättat den som stapplade ( Rika) , och åt vacklande knän ( De tveksamma) har du givit kraft.|
18|4|5|Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.|
18|4|6|Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?|
18|4|7|Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? Och var skedde det att de redliga måste gå under?|
18|4|8|Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;|
18|4|9|för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.|

18|4|10|Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;|
18|4|11|Det gamla lejonet ( Det Röde riket ) förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.|

18|4|12|Men till mig smög sakta ett ord , mitt öra förnam (uppfattade ) det likasom en viskning,|*
* Han menar Satan som viskar!

18|4|13|När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,|
18|4|14|då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.|
18|4|15|En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.|
18|4|16|Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:|
18|4|17|"Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?|
18|4|18|Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita ( beskylla ) fel;|
18|4|19|huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;|
18|4|20|när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.|
[100:0-5] I Guds namn, Den Barmhärtigaste, Den Nådigaste, Och De Jäktiga Hästarna,
Cupen, Glödgnist Alstrande, Dessa Morgonstundens Tågande,
Dess Hovar, Utgör Myllande, Fram på Mitten Av De Församlade,

18|4|21|Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."|


18|5|0|Fortsättning av Elifas' första tal: Den oförnuftiges undergång och den frommes upprättelse.|
18|5|1|Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?|*
* Ropa fritt Du Satan, Vem kan skydda dig förutom Gud!?

18|5|2|Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.|
18|5|3|Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.|
18|5|4|Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i Porten utan räddning.|
18|5|5|Av hans skörd äter vem som är hungrig ( Av bitterhet och grämelse) , den rövas bort, om och hägnad ( Skydd, Stängsel ) med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.|
18|5|6|TY ICKE UPP UR STOFTET KOMMER FÖRDÄRVET, EJ UR MARKEN SKJUTER OLYCKAN UPP;|
18|5|7|nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.|

Ännu finns tid:
18|5|8|Men vore det Nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,|
18|5|9|åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,|
18|5|10|åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,|
18|5|11|när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.|
18|5|12|Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;|
18|5|13|han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga (ondskefulla ) förhasta sig i sina rådslag:|
18|5|14|mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.|
18|5|15|Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.|
18|5|16|Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.|
18|5|17|Ja, säll är den människa som Gud agar *; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.|
* Ordspråket ”Gud! Agar mig som Han behagar!” innebär att ”Gud agar människan till lycksalighet, vem ska vara orolig då?”.

18|5|18|Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.|


18|5|19|Sex gånger räddar han Dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.|
18|5|20|I hungerstid förlossar han dig från döden (1) och i krig undan svärdets våld (2).|
18|5|21|När tungor svänga gisslet, gömmes du undan (3) ; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer (4).|
18|5|22|Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan (5);|
18|5|23|ty med markens stenar står du i förbund (6) , och med djuren på marken har du ingått fred (7).|
18|5|24|Och du får se huru din Hydda står trygg; när du synar din Boning, saknas intet däri.|
18|5|25|Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom Markens Örter.|
18|5|26|I Graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.|
18|5|27|Se, detta hava Vi utrannsakat, och så är det; Hör därpå och betänk det väl.|


18|6|0|Jobs svar på Elifas' första tal: Tyngden av Jobs olycka; hans vänners obarmhärtighet.|
18|6|1|Då tog Job ( Satan) till orda och sade:|
18|6|2|Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!|
18|6|3|Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ORD. |

18|6|4|Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.|
18|6|5|Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?|
18|6|6|Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft? *|
* Satan pekar på sin mat då Han föds som odjur och till sist:

[37:62-67] ”Sådana Fröjder I Glädje, Eller Trädet Zagom Måhända?”,
Tyranns ”Rättegångar”, Av Oss Gestaltas, Växa Detta Träd, I Infernos Grunda,
Frukten Lik, Djävelns Krön, Förtära Absolut De Ska, Och Magar Tills Proppfulla,
Sedan Kokande Vätska, Åt Dem Blandningen , På Toppen,

18|6|7|Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.*|
* Satan erkänner att Han är eld!
18|6|8|Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp (!)|
18|6|9|O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv (!)|
18|6|10|Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.|*
* Satan får uppskov då han avvisas och erkänner att han har tackat ja till utmaningen.

18|6|11|Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?|
18|6|12|Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?|
* Han avser skulpterade avgudabilder av sten och koppar. De onda hänvisade sina handlingar till ”figurer”.

18|6|13|Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.|

18|6|14|Den Förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin Vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,|
18|6|15|Mina Bröder äro Trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,|
18|6|16|som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,|
18|6|17|men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.|
18|6|18|Vägfarande där i Trakten vika av till dem, men de finna allenast Ödslighet och måste Förgås.|
18|6|19|Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;|
18|6|20|men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.|
18|6|21|Ja, likaså ären Ni nu ingenting värda, handfallna stån Ni av förfäran och förskräckelse.|

18|6|22|Har jag då begärt att Ni skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,*
* Satan påpekar att människan har röstat på sitt val och frivillig.
|
18|6|23|att Ni skolen rädda mig undan min Ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?|
18|6|24|Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.|
18|6|25|Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den? |
18|6|26|Haven Ni då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?|

18|6|27|Då kasten Ni väl också lott om den Faderlöse, då lären Ni väl köpslå om eder Vän!|*
* Man ska varken backa ur sin insats eller lita på sina bedragande ovänner.

Satan märker här att Han har gått för lång och rättar sig:
18|6|28|Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.(!)|
18|6|29|Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig (!)|
18|6|30|Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är? (!)|

18|7|0|Job (Satan) avslutar sitt svar på Elifas' första tal, i det han vänder sig till Gud med klagan över människolivets vedermöda och över sitt eget tröstlösa elände.|
18|7|1|En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.|
18|7|2|Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.|

Satan pratar om sin framtid:
18|7|3|Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.|
18|7|4|Så snart jag har lagt mig, är min fråga: "När skall jag då få stå upp?" Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.|
18|7|5|Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.|
18|7|6|Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.|
18|7|7|Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.|


18|7|8|Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst Din blick vilar på mig, är jag icke mer.*|
* Han tänker lura sin Ovän!

Satan pratar om sig själv:
18|7|9|Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån.|
18|7|10|Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.|
18|7|11|Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.|
18|7|12|Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig? (!Ha, ha, ha … Och lite varning!) |
18|7|13|När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,|

18|7|14|då förfärar Du mig genom drömmar, och med Syner förskräcker Du mig.|
18|7|15|Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara Blott Knotor!|
18|7|16|Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.|
* Lita på det!

* Satan frågar Gud:
18|7|17|Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,|
18|7|18|synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?|
18|7|19|Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?|
18|7|20|Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?|
18|7|21|Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.*|
* Satan överger sina ”lekkamrater” vid den yttersta-tiden.


Intressant:


18|19|22|VARFÖR SKOLEN I FÖRFÖLJA MIG, I SÅSOM GUD, OCH ALDRIG BLIVA MÄTTA AV MITT KÖTT?| 18|19|23|ACK ATT MINA ORD SKREVES UPP, ACK ATT DE BLEVE UPPTECKNADE I EN BOK,| 18|19|24|JA, BLEVE MED ETT STIFT AV JÄRN OCH MED BLY FÖR EVIG TID INPRÄGLADE I KLIPPAN!|
18|28|0|Fortsättning av Jobs sluttal till vännerna: Vishetens gruva.|
18|28|1|Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;|
18|28|2|järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.|
18|28|3|Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,|
18|28|4|Där spränger *man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.|
* Hmmm, hur kunde man på den tiden ”spränga”?
18|28|5|Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.|
18|28|6|Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.|
18|28|7|Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;|
18|28|8|den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.|
18|28|9|Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.|
18|28|10|In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.|
18|28|11|Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.|
18|28|12|Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?|
18|28|13|Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.|
18|28|14|Djupet säger: "Hon är icke här", och havet säger: "Hos mig är hon icke."|
18|28|15|Hon köpes icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.|
18|28|16|Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.|
18|28|17|Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon fås ej i byte mot gyllene klenoder.|
18|28|18|Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.|

18|28|28|Och till människorna sade han så: "Se, Herrens ( Satans ) fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd."|

18|35|8|Nej, för din (Satans) like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet*.|
* De Goda lär sina handlingar av allt och alla.
18|35|9|Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;|
18|35|10|men ingen frågar: "Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,|
18|35|11|han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?"|
18|35|12|Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.|
18|35|13|Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;|
18|35|14|allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.|

18|36|2|Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds * försvar.|
* Ordspråk: Man brukade kalla de begåvade för ”Gud” enligt Tora . Elihu menar Satans Ovän.
18|36|3|Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.|
18|36|4|Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en Man med fullgod insikt har Du framför dig.|
18|36|5|Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.|
18|36|6|Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.|
18|36|7|Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.|
18|36|8|Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,|
18|36|9|så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;|
18|36|10|han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.|
18|36|11|Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.|
18|36|12|Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.|
18|36|13|Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,|
18|36|14|deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.|



18|36|27|Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;|
18|36|28|skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.|
* Med ”vatten” menar Han ”små meteorer”, troligen uppstådda av en ”fullträff” från ett annat planet. Med ”hans dimma” menar Han att det finns ”en större komet”.

18|36|29|Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?|
* Molnet efter ”träffen”, Du före detta Giganten.

18|36|30|Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri. *| * ”Kometen” kommer att täckas efter träffen …

18|36|31|Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock NÄRING I RIKLIGT MÅTT.*|
* Varför då oroliga, arom – hjärtliga folk? Själv jag följer champion chip, men jag hejar på dem som spelar bra, mystisk…

18|36|32|I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.|*
* Var är dina kissemisser…

18|36|33|Budskap om honom (Kometen) bär hans dunder; själva boskapen (meterorer) bebådar hans antåg.|


42 – ” Skynda Dig Med Dina Fötter * , Här Är Tvättkammare, Svalkad Och Drickbar”,

Job är redan klar med sin prövning och får botemedel efter sitt tal:
* 18|2|10|Man han svarade henne: "Du talar såsom en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi då icke också taga emot det onda?" Vid allt detta syndade Job icke med sina läppar.|

43 – Och Vi Förärade Till Honom, Hans Ätt, Och Hans Snarlika I Hans Sällskap Med Välsignelse **, Från Oss Och Påminnelse:, ”För Att Förtrolla De Förståndiga!**”,

* Elifas, Bildad, Sofar och Elihus ( bekräftar framtiden).
** Välsignad med ”icke vara uppskrämd”.
*** Undrar vilka ”änglar” skrattar nu?