I Guds namn, Barmhärtigaste Varnaren
----------------------------
18|20|0|Sofars andra tal: De ogudaktigas jubel varar kort, deras orättfångna rikedom förrinner såsom vatten.|
18|20|1|Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:|
18|20|2|På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.|
18|20|3|Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.|
18|20|4|Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:|
18|20|5|att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?|
18|20|6|Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,|
18|20|7|Så förgås han ( Ni vet vem man pratar om, Han som gick bort nyligen ) dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"|
18|20|8|Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.|
18|20|9|Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.|
18|20|10|Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.|
18|20|11|Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.|
18|20|12|Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,|
18|20|13|är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,|
18|20|14|så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.|
18|20|15|Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.|
18|20|16|Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.|
18|20|17|Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.|
18|20|18|Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.|
18|20|19|Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.|
18|20|20|Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.|
18|20|21|Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.|
18|20|22|Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.|
18|20|23|Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.|
18|20|24|Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.|
18|20|25|När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.|
18|20|26|Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.|
18|20|27|Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.|
18|20|28|Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.|
18|20|29|Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.|
----------------------------------------
18|21|0|Jobs svar på Sofars andra tal: Vännerna borde besinna att lidandet visst icke alltid faller på de ondas lott.|
18|21|1|Därefter tog Job ( Satan ) till orda och sade:|
18|21|2|Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.|
18|21|3|Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.|
18|21|4|Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga?! Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig* ?|
*Satan ser fram emot sin förlossare!
18|21|5|Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.|
18|21|6|Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.|
18|21|7|Varför få de ogudaktiga* leva, ja, med åldern växa till i rikedom?|
* se fotnot i 18|21|16|
18|21|8|De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.|
18|21|9|Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.|
18|21|10|När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.|
18|21|11|Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.|
18|21|12|De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.|
18|21|13|De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.|
18|21|14|Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.|
18|21|15|Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? Och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"|
18|21|16|Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka*, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig! **|
* Guds regn faller över alla. Och med ”ogudaktiga” drar Satan alla över en kam, han vill dra slutsatsen att de ”ogudaktiga” kan inte vara hederliga, eller rättvisa. Med andra ord : De ”gudaktiga” kan vara mycket ”ogudaktiga”! ( Jämför det med Koran där Gud har höjt norden tack vare de var rättvisa. ) Men om man läser noggrant om de ”ogudaktiga” som Satan nämner ovan ser man att de lever som ”gudaktiga” men de är vilseledda av de som klär sig som "religiösa gudaktiga”, därför Guds ris ( aga ) hemsöker inte de...
** Ni förstår varför....
18|21|17|Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa*, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?|
* Det händer inget för de är varken bondfångare eller hycklare.
18|21|18|De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort!|
18|21|19|"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.*" Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.|
* Men eftersom Hans skrivna, oskrivna lagar är skrivna av ”människor som Honom” då kommer Hans Barn att gå vilse.
18|21|20|Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.|
18|21|21|Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände*?|
* Detta betyder det att Han ( ledaren) var/är troende ( därför Han straffades/straffas inte) men med tiden förlorar Han ”sin tro” på grund av de så kallade religiösa ville lära Honom religion men eftersom Han var mer utbildade än de så kallade religiösa då Han vänder ryggen och struntar att lära sig skrifter av sig själv! . Och då överlämnar Han ”sin tro” till sina barn. Men Gud gav Honom tiden, men Han utnyttjade/utnyttjar inte den. Därför det första Barnen efter Honom drabbas mindre av de senare generationen: lag, tro, tillit... försvinner sakta men säkert.
18|21|22|"Skall man då lära Gud förstånd*, honom som dömer över de högsta?**"|
* Här verkligen undrar Satan om varför Gud straffar inte den ”ogudaktige”. Och eftersom Satan kan inte Ordet; alltså saknar skärpa, fyndighet, resonemang.... kan varken se eller förstå svaret:
18|19|4|Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.| ( Koran: Det finns ingen tvång i religion. )
** Och det finns bara En som har inte syndat och det är Den Helge Anden:
19|41|13|Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen.
18|21|23|Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;|
18|21|24|hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.|
18|21|25|Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.|
18|21|26|Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.|
18|21|27|Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.|
( Här Satan ville inte bara förnedra/ljuga utan också göra dem tveksamma i deras tro: )
18|21|28|I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"|
18|21|29|Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:|
18|21|30|att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?|
18|21|31|Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?|
18|21|32|Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.|
18|21|33|Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.|
18|21|34|Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.|
I Guds namn, Barmhärtigaste Varnaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar