JESAJA, Kap 6

1. På den tiden skall man sjunga denna sång i Juda land: "Vår stad giver oss styrka; murar och värn bereda oss frälsning.
2.
Låten upp portarna, så att ett rättfärdigt folk får draga därin, ett som håller tro.
3.
Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid; ty på dig förtröstar han.
4.
Förtrösten då på HERREN till evig tid; ty HERREN, HERREN är en evig klippa.
5.
Ty dem som trona i höjden, dem störtar han ned, ja, den höga staden; han ödmjukar den, ödmjukar den till jorden, han slår den ned i stoftet.
6.
Den trampas under fötterna, under de förtrycktas fötter, under de armas steg."
7.
Men den rättfärdiges väg är jämn; åt den rättfärdige bereder du en jämnad stig.
8.
Ja, på dina domars väg, HERRE, förbida vi dig; till ditt namn och ditt pris står vår själs trängtan.
---------------------------

Hafiz om Jesus: lite reviderad, modifierad, optimerad …. vem var Hans lärare undrar…

Det Är Han, Ryktbare, Fristadens Älskade, Älsklingen,
Det Är Han, Ofläckade Synen, Inte Påpeka De Befläckade Själen.

”Lojal Vistas I Min Koja, Hata Drickas I Min Benåda, Gladlynt Havas I Min Göra,
I Stigen Min, Dö Människan Döden, Ifall Arta Sig Såren”.

Hade Tal Med Gamlingen, Han I Vingården:, ”Fanns Till Stigen, Den Frälsningen?”,
Sökte Till Pokalen, Vinet Och Talen, Mellan Envar Ögonen:, ”Själens Felande Taga I Tuppluren, I Blunden!” ,

”Vår Se Längtan, Om Sfären Och Gården?”, Ynglingars var Talen.
”Låt Allmoge Handen, Ögonplocka Era Anletens Blommen”, Höll Talen, Den Gamlingen.

Då Oroade Ynglingar Teckningen, Deras Ansikte I Pölen, Allt För Vindyrkan Och Vingården, Inne I Staden,
Söndrade I Smulan Den Teckningen, Självdyrkan Utesluten I Hans Stan, Gården Och Sfären, Våren Himlen.

Men Pölen, Den Oroade Pölen, Uppenbarade Juvelen Och Diamanten, ”Hava Vi Er, Ni Både Som Briljanten”,
”Taga I Sina Egna Ögon, I Den Pölen, Lycka Till Mina Småttingar”, Höll Den Gamlingen Talen.

Det Är Han, Ryktbare, Fristadens Enkle, Älsklingen,
Det Är Han, Ofläckade Själen, För Att Inte Befläcka Synen.