I Guds Namn, Barmhärtigaste, Snällaste
Verkliga som sant :
1 Medan nu pingstdagen+ skred framåt, var de alla tillsammans på samma ställe, 2 och plötsligt kom från himlen ett kraftigt ljud alldeles som ljudet av en stark vind som drar fram, och det uppfyllde hela huset där de satt.+ 3 Och tungor som av eld+ visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem, 4 och de blev alla uppfyllda av helig ande+ och började tala andra språk,*+ alldeles som anden förunnade dem att uttala sig. 5 Nu var det så att i Jerusalem bodde judar,+ gudfruktiga män,+ från varje nation av dem som är under himlen. 6 När nu detta ljud kom, samlades folkskaran, och det uppstod förvirring, eftersom var och en hörde dem tala på hans eget språk. 7 Ja, de var häpna och började undra och säga: ”Titta här; alla dessa som nu talar, är de inte galiléer?+ 8 Hur kommer det sig då att var och en av oss kan höra sitt eget modersmål? 9 Parter och meder+ och elamiter+ och invånarna i Mesopotamien, Judeen+ och Kappadokien,+ Pontos+ och provinsen Ạsia+ 10 och Frygien+ och Pamfylien,+ Egypten och delarna av Libyen, som är åt Kyrẹne till, och tillresande från Rom, både judar och proselyter,*+ 11 kreter+ och araber,+ vi hör dem tala på våra språk* om Guds storslagna gärningar.” 12 Ja, de var alla bestörta och rådvilla och sade den ene till den andre: ”Vad kan detta betyda?” 13 Men andra gjorde sig lustiga över dem och sade: ”De har druckit sig fulla av sött vin.”+
I Guds Namn, Barmhärtigaste, Snällaste
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar