Sure 38, fortsättning - del 8

I Guds Namn, Allt, Över Allt, Överallt Och Ännu Ytterligare

......


18|37|14|Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.|


[ 
Ur boken KOSMOS – En Kort Historia av " Stephen Hawking "
.... E=mc² . På grund av ekvivalensen mellan energi och massa kommer den energi som en kropp besitter p g v sin rörelse att läggas till dess massa. Detta gör det med andra ord svårare att öka dess hastighet ytterligare. Effekten är bara tydligt märkbar hos föremål som rör sig med hastigheter som ligger nära ljushastigheten. Vid 10% av c är föremålets massa t ex bara 0,5% större än normalt, medan föremålet vid 90% av ljushastigheten har dubbla massan. Bara ljuset eller andra vågor som inte har sin egen massa kan färdas med ljusets hastighet. ...

..... Enisten:  gravitationen var inte en kraft i stil med andra krafter, utan är en konsekvens av det faktum att rumtiden inte är platt. Den är krökt av fördelningen av massa och energi i den. Himlakroppar som jorden tvingas inte att kretsa i sina banor av en kraft som kallas gravitation, de följer i stället den rakaste möjliga bana i det krökta rummet, den geodetiska bana. En geodetisk bana är den kortaste (eller längsta) vägen mellan två närliggande punkter.  ( Fråga : Våg/ ljus med högre E kan överkomma denna geodetiska banan?) I den allmänna relativitetsteorin följe himlakroppar alltid räta linjer i det fyrdimensionella rummet, men dessa verkar för oss i vårt tredimensionella rum att gå i krokiga banor. Det är ungefär som att titta på markskuggan från ett plan som flyger över kuperad träng. Trots att planet flyger rätlinjig i det tredimentionella rummet, följer skuggan en krökig bana på den tvådimensionella marken, (Hmmmm ).... 

och jag har inte läst hela boken kanske många mina frågor, antagande kommer att lösa sig senare... 

] 

Funderande antagande: 

Alltså en atoms massa ( inklusive sina medlemmar) har ökat sig (betyder det att den har vuxit också i volym eller den har samma volym men högre densitet) , kommer den att bli instabil? Om accelerationen sakta börjar öka, kommer då att avståndet mellan säg elektroner växa från kärnan för att, föremålet, kroppen ska vara stabil?  Om föremålet tvärstannar då? Kommer kärnan att meddela sina elektroner att:  vips!  nu måste ni krympa lika mycket som jag och dessutom ni ska närma mig och också vips, som ljusets hastighet (!) annars jag kommer att förvandlas, upplösas, ... ?

Eller om bara densiteten ska minskas ska också elektronernas densitet minskas samtidig... men har atomer, elektroner lika egenskaper då deras densitet kan varieras, hmmm? )

Om ljus hamnar på en tung kropps bana med stor massa, stor gravitation, vad händer då med ljusets hastighet? För nu ljuset surfar inte längre i en i rakt linje ( ljus har en smula krökt bana i början geodetiska banan) , den har hamnat ju i ett säg elliptisk bana och då det innebär det att ljuset måste behärska sig för att accelerationen skulle vara lika med sin hastighet (varken mer eller mindre) i en cirkelformig bana? Om banan tillhör ett svart hål då? Alltså ljuset antingen måste vara medvetet eller något måste se till ljuset ska inte djävlas och inte öka sin hastighet men bara E men ljus har ju ingen massa? ( Den personen som kan definiera ljuset kommer att lösa många frågor, många)    Vad händer då ljuset hamnar vinkelrätt mot svarta hålets öppning,  kommer ljuset att hålla kvar sin hastighet? Har svart hål någon egenskap? Är den elektromagnetisk?  Svart hål måste ha några egenskaper, den är  ju värd för många (rå!)ämne. Och om ljus har ingen massa då det betyder att den kommer att passera svarta hålet från andra sidan ( eller från sidor) , varför annars skulle den fångas? Eller om ljuset ska fångas men inte på grund av sin massa betyder det att svarta hålet är elektromagnetisk?  Om elektromagnetisk, betyder det att ljuset måste påverkas alltså acceleration?  Ljuset måste acceleras för att vi ska inte se den?! Om varken gravitation eller elektromagnetism påverkar ljuset då det betyder att något annat påverkar ljuset, kan det vara kyla?  Vad händer om kylan är så stor att ljuset bromsas, ljusets E förbrukas direkt?  Eller den hoppar i en bana för att bli av sin E och rotera kring den svarta hålets kärna? 

 

( Och en sak till: Svarthål (roterande) kan inte vara konisk under längre tid, då allt har / håller på ramla in samtidigt som de ( som blir gasformiga under sin färd mot svarta hålets centrum ) roterar då de faller in ( det måste de för svarta hålets skal, hölje roterar också annars om inte då det betyder att svarthål har rivit sönder rymden!)  . Med andra ord för eller senare kommer deras massa bidra att svarta hållet formar sig som ett uppblåst ballong, men kommer då öppningen vara lika stor som i början? )  

Kanske ljus har ett konstant hastighet i ett enda riktning då den påverkas inte av något (oberoende av rum och tid, alltså ett minimum hastighet och troligen den är lägre än nuvarande hastigheten,  för ljus är hur som helst påverkade av vår sol ( rum krökning) och den kan inte komma undan solen, alltså ett ljus vinkel rätt från solen ( solens mitt punkt) borde närma oss saktare än 300000). Och om ljuset ska påverkas av något då hastigheten borde också ökas men kan inte minskas, ( varför?!) . Givetvis A. Michelson , E. Morly och hela gänget får dra någon i örat... Detta betyder (dra någon i örat också) att E=mc² saknar en grundläggande del som kanske en komposant / komponent ur gravitationen som rum / tid  krökning. Troligen massan inte ökar sin densitet för det är svårt att fantasiera ( tre dimensionellt) att massan på grund av sin egen hastighet, ( om energi är konstant ) ökar sin densitet för då E eller v måste vara medvetna för att beordra henne att öka sin densitet som just passar henne! Och tänk om föremålet är rymdskeppet Enterprise med kaptenen som brukade ropa: Mr. Solo: Energize! Betyder det att alla där inne blev tyngre eller kanske man var utsatt för motvänd G kraft? )  däremot om föremålets hastighet ökar till ljusets hastighet (ifall om antagandet är rätt! ) då det betyder det att kroppen, föremålet försöker att färdas i ”rätt” linje , alltså bli av sin krökta bana, först acceleration sedan enbart ett enda hastighet. Med andra ord om massan ökar då  E ökar (ifall v är konstant) men om v ökar betyder kanske inte att massan kan öka sig, men massan kan ändra sin form, volym, egenskap och så vidare eller kanske till och med exploderar, men om massan ska öka sin densitet då måste den tillverkas och  ”just” denna massa och då behövs det E!  Med andra ord om E är konstant och v ökar och förutsatt att m är konstant i densitet  blir antagandet =>

E= m  č²   x   Ķ_(a)   x   Ş_(m)   x   Ɯ

- č är vektor,

- x är kryssprodukt {kom ihåg att jag är inte fysiker men jag kan alltid gnälla!},

- Ķ_(a) är rymdens (tid/rum) krökning i vektor beroende av  massans accelerationen a,

- Ş_(m)  är rymdens krökning kring massan,

- Ɯ är rymdens elektromagnetism! 

  

( Med andra ord: om föremålets v ökar till ljusets v kanske då rymden kring föremålet börjar kröka sig ifall om rum är /blir  krökt då det betyder att rum kan kröka sig även om det är inte på grund av gravitationen? Eller? Då kanske E kommer att inte vara tillräcklig att kunna bidra föremålet till ljusets v på grund av krökta rymden kring sig?  Föremålet blir fången i sitt rum, då det betyder att man behöver sin hyperrymd! )

 

Hmmmm, tänk så: tänk ett föremål, järnklot reser sig ute i rymden med nära ljusets hastighet och då möter resenären en liten klot av magnet som ett liten svart hål, men mycket muskulös en.

Vad händer då resenären faller ner mot magneten, kommer den att acceleras över ljusets v? Eller den sliter sönder tidrummet? 

Gravitation kan orsaka elektromagnetism om det är tillräckligt stor?  Och  tvärtom?  Eller en  magnet kan skapa  gravitation om den är tillräcklig stort? Men elektromagnetism kan inte böja rymden?  Eller både två samverkar för ett uppkommen krökt rum?

Det fanns ett program om gravitation där man demonstrerade gravitationen med ett tyg och en stor boll mitt i tyget och sedan man låt en mindre klot falla ner mot bollen.  Vad händer då om man lägger en magnet under tygets mitt och låter en järnklot (lika tung som klotet i 1:a experiment) falla ner exakt som den 1:a experimentet?  Intressant om man hittar en magnet som har lika stor dragkraft (orsakar lika stor hastighet för järnklotet) som bollen i 1:a  experimentet!  Kommer järn klotet att fara som klotet?  Eller faller järnklotet som ett äppel mot jorden?  Hmmmm....      

Fortsättning kommer, om Gud vill