I Guds Namn, barmhärtigaste, snällaste
1 Bel går på knäna, Nebo sviktar. Gudabilderna är lastade på djur, på lastdjur, bördorna tynger de trötta djuren. 2 De sviktar och går på knäna, de kan inte rädda lasten, och själva förs de bort i fångenskap. 3 ”Lyssna till mig, Jakobs avkomlingar, alla ni som är kvar av Israels folk, som jag har vårdat ända sedan födseln och burit ända sedan ni kom till världen. 4 När ni blir gamla är jag fortfarande densamme, även när ert hår grånar ska jag hålla er uppe. Så har jag alltid gjort, och även i fortsättningen ska jag bära er, hålla er uppe och rädda er. 5 Vem vill ni jämställa eller jämföra eller mäta mig med, som om vi liknade varandra? 6 Det finns sådana som häller ut guld ur börsen, som väger upp silver på vågen. De lejer en smed, och han gör det till en gud. Sedan böjer de sig ner och tillber den. 7 De lyfter upp den på axlarna, de bär den och ställer den på plats, och sedan står den bara där. Den rör sig inte ur fläcken. De ropar till den, men den svarar inte, den kan inte rädda någon i nöden. 8 Kom ihåg detta och samla mod. Lägg det på hjärtat, ni överträdare. 9 Kom ihåg det som hände för länge sedan, kom ihåg att jag är Gud, och det finns ingen annan. Jag är Gud, och det finns ingen lik mig. 10 Från början berättar jag slutet, långt i förväg det som ännu inte hänt. Jag säger: ’Mitt beslut står fast, och allt jag vill kommer jag att göra.’ 11 Jag kallar på en rovfågel från soluppgången, från fjärran land på den man som ska verkställa mitt beslut. Jag har talat, och jag genomför det. Jag har beslutat, och jag förverkligar det. 12 Lyssna på mig, ni som är envisa, ni som är så långt borta från rättfärdigheten.13 Jag har låtit min rättfärdighet komma nära. Den är inte långt borta, min räddning dröjer inte. Jag ska ge räddning i Sion, min härlighet åt Israel.”
I Guds Namn, barmhärtigaste, snällaste